En historisk återblick
Stenåldern
Bland de äldsta fynden av mänsklig verksamhet i vårt landskap, hör den boplats som påträffats vid gården Hensbacka, söder om Munkedals samhälle. Här hittades under 1900-talets början ett antal redskap som har daterats till tidsperioden c:a år 8000 f. Kr. Med landhöjningen blev skärgården ett landskap med långsmala vikar, fjordar och när fjordbottnarna så småningom höjde sig upp ur havet skapades de flacka dalbottnar som kännetecknar dagens landskap.
Bronsåldern
Fynden från bronsåldern utgörs huvudsakligen av hällristningar och gravar. Hällristningarna i Bohuslän är vida kända genom sin mångfald och variationsrikedom. En av de större ristningslokalerna finns vid Lökeberg på Tungenäset. Motiven som förekommer på denna häll är fartyg, människor och djur.
Järnåldern
Spåren från järnåldern är rika i denna del av Bohuslän. Gravfält finns på flera platser, t ex vid Torp i Håby socken där det finns hela sju gravfält med över hundra gravar i form av domarringar, högar och långhögar. Här finns en av landskapets längsta långhögar med en storlek av 40x10 meter. Andra lämningar från järnåldern är en fornborg samt en domarring i Foss socken.
(Bild: Bohusläns Museum/Bildarkivet)
Näringar:
Området kring Munkedal med de båda älvarna Munkedalsälven och Örekilsälven kom genom tillgången till vattenkraft att tidigt industrialiseras. Munkedalsälvens vattenfall ovanför pappersbruket var tidigt utnyttjat och åtminstone från och med 1500-talet fanns såg och kvarn vid fallen i Munkedal, samt vid Bråland och Torp. Fallen tillhörde under medeltiden Dragsmarks kloster och denna anknytning till Munkordern har sedemera givit platsen dess namn.
Området kring Munkedal kom tidigt att få stor betydelse genom den sågverksamhet som bedrevs utmed Örekilsälven och Munkedalsälven. Båda älvarna kom att tjäna som flottningsleder och sågverksamheten hade under 1700-talet en stor omfattning med hela trettiotvå grovbladiga sågar. Örekilsälven kom även att nyttjas för kvarnverksamhet och redan 1868 uppfördes här en turbindriven kvarn och fick sedan flera efterföljare.
Nedgången för industrierna utmed Örekilsälven skedde i takt med att kommunikationer till lands förbättrades och att elektrifierade sågar och kvarnar blev vanligare. Kvarn och sågsverksrörelsen utmed älven upphörde helt under mitten av 1940-talet. Den egentliga industriepoken inleddes för Munkedals del under 1800-talets början, och nuvarande pappersbruk anlades 1871. År 1894-95 byggdes en järnväg mellan bruket och Munkedals Hamn.
Industrin kom att utvecklas snabbt under decennierna kring sekelskiftet med ett utvidgat sortiment av pappersprodukter, övergång till tillverkning av sulfitmassa, en större produktion och flera anställda. På brukets bekostnad byggdes Folkets Park samt en idrottsplats med läktare.
Hensbacka-Brevik-Ellingeröd:
Dalen består av ett vackert kuperat kulturlandskap av åker- och hagmark. Högt och fritt belägen, med utsikt över Saltkällefjorden, ligger gården Hensbacka. Herrgårdens mangårdsbyggnad är uppförd på 1730-talet och bär en klassistisk prägel. På åkrarna kring gården har boplatser från stenåldern påträffats, vilka har gett namn åt den inom arkeologin välkända s k "Hensbackakulturen".
(Bild: Bohusläns Museum/Bildarkivet)
Kommunikationer och färdvägar:
Den gamla färdvägen genom Bohuslän, den så kallade Kungsvägen överensstämmer i stort med dagens sträckning av E6 genom Munkedal, Håby och Dingle. Färden gick norrut över Örekilsälven vid Kvistrum och vidare till Foss kyrka och fortsatte därifrån till Håby och Dingle. För resenärerna upprättades under 1600-talet ett system av skjutsstationer och gästgiverier för de vägfarande.
I Munkedal och Dingle uppfördes stationsbyggnader i den för Bohusbanan typiska stilen. Kring dessa stationer har dagens samhällen vuxit fram.
Torp-Bråland:
Utmed Örekilsälvens lopp nedströms Kärnsjön ligger gårdarna Bråland och Torp. Den förstnämda var boställe för befälhavaren på Bohusläns regemente och därmed en betydelsefull gård. Gården Torp ägdes tidigt av intressenter i de sågar som under 1600-talet anlades utmed vattenfallen i Örekilsälven. Utmed älven finns rester av flera av de sågar som fanns här mellan 1600-talet och fram till 1800-talets slut.
Tungenäset:
Området, ett långsträckt dalstråk, är till större delen uppodlat, här och var uppbrutet av lövskogsbevuxna höjdpartier. Dalgången innehåller en välbevarad bebyggelse i traditionella lägen, huvudsakligen från 1800-talets senare hälft. Ett stort antal fornlämningar av olika slag bildar intressanta inslag i kulturlandskapet.
I tidigare strandlägen i de södra delarna finns ett tiotal stenåldersboplatser, de flesta från äldre stenåldern. Bland gravanläggningarna finns flera rösen eller röseliknande stensättningar samt ett gravfält av bronsålderskaraktär. Till bronsåldern dateras också ett tjugotal hällristningar som ligger samlade i områdets centrala del. Bland dessa finns den s k Lökebergsristningen. Av de fem gravfälten, är det vid Pilegård med sina 80 gravar, ett av Bohusläns största.
Kviström:
Området bildar en historiskt betydelsefull knutpunkt med gästgiveri och tingshus. Passet vid Kviström och bron över Örekilsälven har spelat en stor militärstrategisk roll under de strider som utkämpades på 1600- och 1700-talen. Här finns rester av flera, äldre skansanläggningar. Den nuvarande Kvistrumsbron är troligen uppförd under tidigt 1800-tal. Kviströms gästgiveri är omnämnt redan i samband med den s k Gyldenlövfejden på 1670-talet.
Ett typiskt bebyggelseinslag är att tingshus och gästgiveri följs åt, och så har det också varit här. Den äldsta tingsplatsen skall ha haft sitt säte uppe vid Foss kyrka, men blev senare flyttad ned till Kviström. Där hölls domstolsförhandlingarna till en början på gästgiveriet. 1737 uppfördes intill gästgiveriet ett nytt tingshus, som stod kvar tills fram på 1920-talet.
Munkedals hamn
Under 1800-talet gick varutransporterna från bruket med häst och vagn till Saltkällans hamnplats (varifrån de vidarebefodrades med båt). År 1894-95 anlade bruket en smalspårig järnväg fram till hamnplatsen där godset skeppades iväg med brukets ångfartyg "Munkedal", som från 1896 upprätthöll förbindelsen med Göteborg. Godstrafiken mellan stationen och hamnen upphörde på 1970-talet. Bebyggelsen kring hamnen och järnvägen speglar samhällsbildningens historia. Längst i norr är en äldre bebyggelse till gården Skree. Närmare hamnen dominerar 1900-tals bebyggelsen främst med hus från 1920-1940.
Munkedals bruk:
Miljön berättar om en lång industrihistorisk utveckling från herrgårdsbyggnaden från 1800-talets början, ett stort timrat och panelat hus med brutet tak. Mangårdsbyggnaden ligger i direkt anslutning till en vid enspannig stenvalvbro ovanför fallen, en efterföljare till den bro som omtalas i biskop Jens Nilsøns visitationsresor under slutet av 1500-talet. Utmed älven nedanför herrgårdsmiljön ligger smedbostad, mjölnarbostad och slutligen den moderna industrianläggningen, Munkedals bruk.
