Vattendragen gav kraft

Hässlebräcke

1905 övertogs driften av Ferdinand Strömberg, handlare från Dalsland. Denne rustade upp och blåste nytt liv i anläggningen.

Kring sekelskiftet tillkom ytterligare en såg, med benstamp, och i anslutning till denna, ett litet färgeri, mejeri, garveri samt en trätoffeltillverkning med hyvel och skomakeri.

Den lilla industriorten Hässlebräcka förde ett blomstrande liv fram till 1920-talet då ett efter ett av företagen lades ned.

Andra exempel på äldre, nu nedlagda industrier i kommunen är det större stenhuggeri som före första världskriget drevs av Kullgrens och "De förenade" i Hällevadsholm, flera fältspatsgruvor runt Munkedal samt i Kopparhult och i Barhult, tegelbruk på Tungenäset, en fabrik för läskedryckstillverkning i Munkedal.

De tidigaste uppgifterna om vattensågar härrör från 1400-talets sista del. Från mitten av 1500-talet är de alltjämt förekommande, vilket ju har en naturlig koppling till danska kronans stora behov av virke vid denna tid. Sågarna gav goda inkomster och var därmed skattlagda. Första hälften av 1600-talet vet man att det fanns ett mycket stor antal sågar i vattendragen i norra Bohusläns skogsbygder.

Munkedal

Bruket har präglat ett helt samhälle, genom att bland annat bygga bostäder år anställda, en idrottsplats, Folkets Park, Folkets Hus med mera. I dag är Munkedals AB en ledande producent av miljöanpassat finpapper.

Vågsäter

I hundra år skulle familjen Koch äga och bruka Vågsäter och Liljenbergsfors. Under den tiden berättas det att det var full rörelse på Vågsäter. Enligt mantalskrivningen vid 1800-talets början bodde det här sammanlagt 161 personer. Efter Carl Simzon Kochs död ca 1880 sålde arvingarna Vågsäter till Munkedals bruk för 250 000 kr. Munkedals bruk fick därmed en helskog som de kunde avverka och dessutom fick de möjlighet att utnyttja vattenleden Trestickeln och Munkedalsälven för flottning av timmer via
Vågsätersbäcken och Viksjön. På 1960-talet såldes Vågsäters manbyggnad då den också revs. Vågsäter hade på sin tid flera välbyggda hus bland annat ett corps de logis med 11
rum från 1700-talet, flygelbyggnad, brygghus, bodar, växthus, hönshus, såg, kvarn och smedja. Numera finns bara det gamla kvarnbostället och några äldre hus kvar som troligen varit skogvaktar- och skogskörartorp till Munkedals bruk. Men även familjen Kochs gamla kyrkogård finns kvar, vackert belägen i en eklund vid Viksjön.

Örekilsälven

På 1720-talet nådde antalet sågar sin kulmen och uppgick till hela trettiotvå stycken.

År 1672 gavs order om upprensning av Örekilsälvens vattenled för att underlätta en timmerflottning i större skala. Från 1685 finns en uppgift om att kronan anvisat en summa av femtusen daler för detta ändamål. Därmed blev Örekilsälven en av Sveriges äldsta allmänna flottleder. Det var i bruk under nära tre hundra år fram till 1967.

Den första turbindrivna kvarnen uppfördes 1868 vid Borgmästarbruket. Denna hade en mycket hög kapacitet. En liknande kvarn uppfördes vid Torp, på platsen för en äldre, eldhärjad kvarn. Då även denna brann ned, återuppfördes en ny, med modernaste teknik och utrustning. Till dessa stora och moderna kvarnanläggningar kom kunder från hela Tungenäset och Sörbygden men också så långväga som från Stånge- och Sotenäset och uppifrån Lerdal i Dalsland. År 1876 uppfördes ett nytt sågverk i tre våningar vid Borgmästarbruket.

År 1918 såldes Torps sågbruk med underliggande gårdar och vattenfall samt Brålands kvarn och vattenfall. Ny ägare blev Munkedals AB.Här vid det forsande vattnet mellan Torp och Bråland finns de synliga minnena från en 250-årig industriepok i form av massiva system av stengrunder, rännor, dämmen, ruiner och husgrunder, troligen rester av den sågverksarbetarebebyggelse som fanns i industrins närhet.

På 1720-talet nådde antalet sågar sin kulmen och uppgick till hela trettiotvå stycken.

År 1672 gavs order om upprensning av Örekilsälvens vattenled för att underlätta en timmerflottning i större skala. Från 1685 finns en uppgift om att kronan anvisat en summa av femtusen daler för detta ändamål. Därmed blev Örekilsälven en av Sveriges äldsta allmänna flottleder. Det var i bruk under nära tre hundra år fram till 1967.

Den första turbindrivna kvarnen uppfördes 1868 vid Borgmästarbruket. Denna hade en mycket hög kapacitet. En liknande kvarn uppfördes vid Torp, på platsen för en äldre, eldhärjad kvarn. Då även denna brann ned, återuppfördes en ny, med modernaste teknik och utrustning. Till dessa stora och moderna kvarnanläggningar kom kunder från hela Tungenäset och Sörbygden men också så långväga som från Stånge- och Sotenäset och uppifrån Lerdal i Dalsland. År 1876 uppfördes ett nytt sågverk i tre våningar vid Borgmästarbruket.

År 1918 såldes Torps sågbruk med underliggande gårdar och vattenfall samt Brålands kvarn och vattenfall. Ny ägare blev Munkedals AB.

Kulturminnesvårdsprogram för Munkedals kommun (1995)

"Fem socknar i Munkedal", del I och del II (1980 & 1986)       (Berfendal, Foss, Håby, Svarteborg och Valbo Ryr)

"Sörbygdens Härad, socknarna Hede, Krokstad och Sanne" (1984)

"En bok om Håby i ord och bild under 1900-talet" (1955)

"Munkedal - en bygd och ett bruk i Bohuslän", Molin (1949)

"Bohusläns märkligaste gårdar" (Tiselius CA, 1980

Borgmästarbruket,Torp