Sägner från kommunen

Sjöormen i Gullmaren

Vid ett tillfälle fick en karl se en kviga stå och titta ner åt fjorden, där ormen skymtade. Hon satte benen i marken och stretade emot, men drogs ändå oemotståndligt mot stranden. Men karlen satte sin höga stormhatt framför kvigans huvud, så att hon inte kunde se draken, och det hjälpte, kvigan blev räddad.

 

Tre livdömda slavar skulle ta död på sjöormen. De seglade över ormen med träflottar, som var försedda undertill med skarpa liar, och skar på det sättet av ormen på tre ställen. Blodet flöt så ymnigt, att vattnet i Gullmaren var rött tre år därefter, men därmed var sjöormen bragt ur världen.

 

På Munkedals torg utanför kommunhuset står skulpturen "Fjordor" utförd av Ingemar "Lollo" Andersson, se bild ovan.

Drottning Gunillas ring

Längst inne i Gullmaren ligger Saltkällan. Där finns berget Korsberg. Här skall i forna dagar enligt sägnen stått ett slott som tillhört drottning Gunilla.

 

Hon lär ha varit en kvinna med ständig framgång så till den grad att hon blivit övermodig. Bland hennes dyrbarheter i guld och silver fanns en ring av ett högt värde. Denna ring kastade hon en gång i Gullmarsviken samtidigt som hon yttrade "Det är lika omöjligt för mig att bli olycklig som att återfå denna ring!".

Tidigt nästa morgon hade en fiskare fått en ovanligt stor fisk som han bar upp till slottet. När fisken rensades fann man i magen drottning Gunillas ring. Denna överlämnades till sin ägarinna. Inte långt därefter så fick den stolta drottningen erfara lyckans obeständighet.

 

En fientlig konung kom med härskepp och anföll drottning Gunilla. Han hette Asmund. Drottningen mötte honom i strid där hon stupade. Platsen döptes därefter till Gunillaviken. Konung Asmund blev sedan anfallen av bönderna i Foss och stupade. Han begravdes i åsarna mellan Åtorp och Lilla Foss. Drottningen begravdes i sitt slott som sedermera fallit i ruiner. I graven följde hennes smycken och den olycksbringande ringen. Graven skall ha blivit plundrad på ringen men drottningens vålnad visade sig för plundrarna och tvingade dem att återbörda sitt byte.

Senast uppdaterad:

Sidansvarig: Jan-Olof Karlsson