Giovanni Battista Pinello - den siste karolinen

Målat äldre porträtt av en person från 1700 taletFörstora bilden

Giovanni Battista Pinello 1682 - 1775

Italienaren som hamnade i Ramberg, Hällevadsholm

 

På Svarteborgs kyrkogård i Foss församling ligger en italiensk adelsman, Giovanni Battista Pinello, som kom till Sverige i början av 1700-talet och anslöt sig till den svenska stormaktsarmén. Här gjorde han militär karriär och slutade sina dagar som en högt rankad man.

 

Giovanni Battista Pinello föddes den 24 juni 1682 i Genua. Hans pappa var kapten i Savona och dog 1692 i en sjödrabbning på Medelhavet då Giovanni Battista bara var tio år gammal.

Giovanni Battistas familj var adlig. De hjälpte bland annat Columbus ekonomiskt vid hans resa över till Amerika. När fadern till Giovanni dog blev han ensam arvinge till en stor förmögenhet och palats i Genua.

 

Vid tolv års ålder skickades Giovanni till universitetet i Leiden i Hollland. På vägen dit hamnade skeppet i Bergen efter en kraftig storm. Hans läromästare dog och Giovanni stannade en tid i Norge innan han kunde ta sig till Leiden.

Giovanni utbildade sig i ridning i Paris och Madrid. I Madrid träffade han på en överstallmästare från Sverige som han blev god vän med. Giovanni kom till Schleswig, och träffade där ytterligare två svenskar som bjöd med honom till Sverige.

Väl i Sverige konverterade Giovanni till protestantismen. Överstallmästaren, som Giovanni träffade i Madrid, introducerade honom till Hov- och stallstaten i Stockholm där han anslöt sig. Sedan tog han värvning i Karl XII:s Kungliga livregemente till häst.

 

År 1704 tog han värvning i Västmanlands läns regemente som underofficer. Giovanni deltog i flera drabbningar under Karl XII:s krig, och på Poltavas slagfält år 1709 låg han som dödförklarad i två dygn.


Liksom de flesta av Poltavas fångna karoliner blev Giovanni förd till fånglägren i Ryssland. Han fördes till Moskva och Velikij Ustyug i Vologda oblast och blev informator åt barnen till fursten Lobanov-Rostovsky.

 

Här vistades Giovanni i sex år innan han rymde 1715 utklädd till rysk bonde tillsammans med en kamrat till Sverige. Det tog honom ett halvt år att komma till Arkangelsk och därefter med båt till Sverige.

Symbol för adlade personer

 

När Giovanni kom till Ystad träffade han Karl XII i ett fältläger. Karl XII erbjöd Giovanni anställning vid Bohusläns regemente, vilket gjorde att han följde med kompaniet och deltog bl a år 1716 i det norska fälttåget.

 

Vid den här tiden fick Giovanni veta att senaten i Genua beslutat att han var betraktad som kättare då han hade konverterat till protestantismen. De hade konfiskerat alla hans palats och förmögenheter.

 

När Karl XII dog 1718 var Giovanni kapten över en bataljon som tillhörde Bohusläns regemente. Och efter kungens död blev han av med sitt chefskap till en ung greve. Då skrev Giovanni ett brev direkt till Karl XII syster Ulrika Eleonora som nu var drottning;

Det här är således tacken för alla de blodiga skjortor jag hämtat från strider för Sveriges ära och väl. För min katolska tro som jag uppoffrat, och för miljoner i arv - de jag försakat.

Att en pojke som ännu ej luktat krut skall frånrycka mig det befäl vartill Konung Karl, lovvördig i åminnelse, med mig kallat och utnämt.

Giovanni fick tillbaka sitt befäl.

 

1725 gifte sig Giovanni med Justina Gyllenschruf, som var dotter till Nils Gyllenschruf, en kaparredare på Nordsjön. De två fick 13 barn och bosatte sig på Ramnebergs gård i Bohuslän.

 

Som kapten bebodde han löjtnantbostället Västersäter, även i
Svarteborg. Sin gudstjänst firade han söndagligen i den närbelägna Mo kyrka och därför
skänkte han år 1731 kyrkan både altartavla och predikstol.


År 1748 avslutades militärtjänsten och han fick då svärdsordern och överstelöjtnants titel och värdighet. 1756 blev han adlad och hamnade på Riddarhuset.

 

Giovanni avslutade sina dagar, som en av de äldsta karolinerna, 93 år gammal.
I hans nekrolog 1775 står bland annat detta: 

Efter avslutad aftonbön lyktades på Ramneberg hans långvariga och bragderika levnadslopp, den 20 april 1775, sedan han samma dag på förmiddagen under sin vanliga spatserritt i sporrsträck satt över sju grindar.


Det betyder i princip att han motionerat varje morgon på sin häst och hoppat över ett antal grindar varje morgon.

 

Av de 16 barnen kom 6-7 stycken upp i vuxen ålder. Ätten dog sedemera ut på 1800- talet.

 

Källor;
Sveriges Radio och programmet Släktband - Resa till kriget
Sven Pehrsson om Adliga svenska ätten Pinello nr 1964

 

Senast uppdaterad:

Sidansvarig: Jan-Olof Karlsson