Fram till första halvan av 1900-talet var en annan tid än idag, med andra lagar och ett annat synsätt på barnuppfostran. Det var inte ovanligt att läraren eller lärarinnan luggade och örfilade eleverna när de inte kunde svaren på läxorna, eller att de bestraffade vänsterhänta med ett slag med linjalen över fingrarna för att de inte skrev med höger hand. Höger hand ansågs vara den rätta handen att skriva med.

Det första nästan alla av de intervjuade nämner är just agan, kroppslig bestraffning i uppfostrande syfte, de kommer alltför väl ihåg hurringar och öronnyp. Bestraffning kunde även utdelas om man inte hade någon sångröst, det tolkade läraren/lärarinnan som att eleven gjorde det med flit och gav kvarsittning.

Barnagan förbjöds i lag i Sverige först 1979 – även om följande stod inskrivet i Foss sockens skolreglemente redan 1847: Aga fick inte förekomma för bristande flit och uppmärksamhet, utan sådant skulle straffas med exempelvis muntliga tillrättavisningar eller placering på särskild plats i skolan (skamvrån). Kroppslig aga fick endast förekomma vid upprepat trots och okynne, först i enrum och om inte detta hjälpte inför klassen. I det senare fallet skulle prosten underrättas.

Delen om aga i reglementet skärptes på 1860-talet till att lärarna inte fick utdela någon som helst kroppslig aga, men som du kan läsa ovan förekom aga ändå långt fram på 1900-talet. En lärare avskedades dock trots allt 1882 på grund av att han ”uppträtt synnerligen obehärskat” i skolsalen.

Som tur var fanns det ändå även snälla lärare, minns en av de intervjuade, som till exempel vikarien som uppmuntrade ett mer personligt tecknande – till skillnad från den ordinarie lärarens krav på teckning med linjal.

I skolsalen var det ordning och reda som gällde. Eleverna skulle räcka upp händerna när de kunde svaret på en fråga och sedan stå upp vid sidan av skolbänken och ge svaret.

Text: Lotta Karlsson

Information om skolorna

I samband med artikelserien har vi även tagit fram en kartportal med kort information om och bilder på skolorna samt interaktiva kartor som visar var de låg.

Klicka här för att komma till kartportalen.

Källor i artikeln

• Intervjuer med Sverker Balksten, Kerstin Eliasson, Bertil Falck, Birgitta Hansson, Lasse Hedlund, Allan Sohlberg och Lennart Sörqvist.
• ”Hede Fornminnes och hembygdsförenings årsskrift 2002”
  
• ”Folkskoleväsendets utveckling i Foss socken” av Erland Forshult, 1942